Roséchampagne

Det finns två sätt att göra roséchampagne på. Det vanligaste är att blanda sig fram till den önskade färgen. Man har då det vita, stilla vinet, och tillsätter rödvin för att uppnå en vacker färg, och sedan börjar man tillverka champagne.

Champagnes röda druvor, Pinot Noir och Pinot Meunier, kan användas, men man bör tänka på att Champagne är ett kallt klimatområde där druvorna sällan uppnår full mognad. Rödviner härifrån kan för de flesta av oss i norr uppfattas som tunna, gröna, syrliga och strama.

Rödvin på de berömda Pinot Noir-druvorna från Grand Cru-byn Bouzy passar utmärkt för roséproduktion. Här tillsätts inte bara färg, utan också djup och fyllighet, vilket ger champagnen en karaktär som gör den till en sublim följeslagare till mat.

Ju mer rödvin som tillsätts i champagnen, desto fylligare, rödare och tyngre blir den.

Kan man se på färgen på en roséchampagne och avgöra om den är tyngre och fylligare? Smaka dig fram – för ärligt talat: färgen kan lura ögat.

De flesta roséer tillverkas i klara flaskor, eftersom man gärna vill visa färgen. Det är inte bra för champagnen, eftersom dess värsta fiende är solljus. Men naturligtvis vill producenten visa vad husets rosé har att erbjuda visuellt. Skönheten spelar en stor roll när man dricker rosé – inte minst tillsammans med vänner, då det blir extra trevligt med en riktigt vacker rosa champagne i glasen, vilket bidrar till stämningen.

Roséchampagner finns i alla rosa nyanser, från ljus laxrosa till rosa, skär och kryddig kopparröd – beroende på vilken metod som används.

Det finns också ett annat sätt att producera roséchampagne på

Nämligen Rosé de Saignée, där den ljusa druvmusten får dra färg och smak från de blå Pinot Noir-druvornas skal, vanligtvis under 24–72 timmar. Ju längre tid musten ligger med skalen, desto djupare färg och mer intensiv smak. Nu närmar vi oss känslan av ”rödvin med bubblor”. Roséerna blir tyngre i uttrycket, och man kan till och med hitta lakritstoner och smaker av mogna mörkröda bär.

Det är lätt att snabbt och passionerat förälska sig i rosé, särskilt de som har fått dra färg från skalen.

Andra champagneälskare behöver vänja sig långsamt vid en något kraftigare smakupplevelse med många nyanser, och kanske tänka att dessa kräver mat till. Oroa er inte! Äldre roséchampagner ihop med tyngre mat fungerar fantastiskt bra. Vi dricker dem gärna när mörkret och kylan kommer på hösten – och ännu mer till grytor och senare till den traditionella julmaten. De fräschar verkligen upp maten!

Ljus laxrosa champagner – behöver de mat till?

Det är absolut inget krav. De kan vi dricka just nu, eftersom de alltid är läckra och inbjudande, med sol och charm hela vägen till en god stämning.

Tycker du att rosé är svårt att tycka om? Ta dig tid – det kommer nog.

Och prova dem gärna med mat. Både de ljusa och de mörka roséerna! Världen öppnar sig, och vi vet att du kommer att njuta av dem.

Mat & Roséchampagner

Roséchampagne är inte söt, bara för att den har en söt färg – den kan vara mycket torr eftersom musten, till skillnad från andra champagner, har fått dra i några timmar och fått färg från de blå skalen. Därför bör du, även om din rosé doftar härligt av bär, helst undvika för mycket sötma eller för mycket citron i maten.

Tips: Roséchampagne är inte söt. Den är torr och saftig på samma gång. Otroligt charmig och med inbyggd glädje, romantik och plats för drömmar.

Roséchampagner passar till:

• Asiatisk mat – gärna thailändsk med koriander
• Charkuterier
• Krämiga ostar
• Fågel
• Stekt fisk med svamp
• Pasta carbonara
• Risotto med svamp
• Tapas
• Japanska rätter – gärna med marinerat kött